Ett ögonblick i sänder...

Om en dryg vecka blir mitt lilla hjärta åtta månader. Jag minns att jag under graviditeten tänkte att det måste kännas som en evighet att vara föräldraledig drygt ett år...
...Poff! och nu har nästan nio månader passerat (eftersom jag gick hem några veckor innan BF) och jag sitter här och undrar vart tiden tog vägen.

Satt och tittade på lite foton som vi tagit sedan Oskars födelse och fram till nu. Min syster och jag pratade vid något tillfälle om hur försvarslösa människans barn är när de föds och hur lång tid det tar för dem att bli någorlunda självständiga i förhållande till andra levande varelse (konstig jämförelse kan tyckas ;-)).
Jag tycker att det är lätt att glömma ibland hur det var när Oskar var nyfödd, men när jag tittade på fotona slog det mig vilken otrolig utveckling mammas lilla hjärta har genomgått.



Oskar nyfödd, vilar på pappas varma bröst


När Oskar var riktigt liten kändes det som om utvecklingen gick mycket långsammare, men idag händer det nya saker nästan varje dag och han är ju medveten på ett helt annat sätt om vad som händer och vilka framsteg som han gör.
Underbart!
Nu gäller det att verkligen njuta av varje ögonblick man kan, för det känns som om tiden rusar. Det ska bli spännande och mysigt att följa Oskars äventyr under sommaren som kommer. Hans första sommar någonsin och vår första sommar med honom.




Oskar ca. en vecka, myser med pappa



En glad och nyfiken liten kille på snart åtta månader...

Mammas lilla hjärta <3